”They are good people, the Haitians”

Den där första riktigt härliga känslan kom vid inresan till USA i Miami. Tulltjänstemannen, som kollade våra pass och ställde mängder med frågor kring varför vi skulle till USA blev märkbart förvånad när vi sa att vi skulle till Haiti. Över hans ansikte spred sig ett leende och han uttalade orden i rubriken om sina tidigare landsmän.

För det är precis det som är det bestående intrycket varje gång jag har haft förmånen att besöka landet och det är med en underbart, kärleksfull insikt jag tänker tillbaka på vistelsen i Haiti, där fullständigt kaos råder och man får se och uppleva de mest förfärliga händelser.

Den spända politiska situationen kände vi av redan när vi kom till flygplatsen. Det är svårt att med ord beskriva tillståndet i landet.  Jag blev omedelbart bedrövad och ganska chockad, faktiskt.

Läget är kaosartat. Vägar är blockerade, vi såg en lastbil som hade satts i brand, flera skadade människor och uppenbart sönderslagna bilar längs rutten vi färdades. En obeskrivlig fattigdom med apatiska människor överallt. Hotellet vi bodde på den första veckan var nästintill helt öde och människor är förtvivlade på grund av den uteblivna turismen och livsviktiga intäkter. Trots en rigorös kontroll för att ta sig in på hotellområdet var vi hela tiden hårt bevakade – för vår säkerhet – av tungt beväpnade vakter överallt. Det fanns inga aktiviteter i gång, maten  var knapphändig och avsaknaden av turister slår verkligen hårt mot de människor som har och har haft sina arbeten på hotellet.

Situationen i landet och på hotellet har dock gett oss en unik möjlighet och helt ny erfarenhet att komma i kontakt med många Haitier, som har haft gott om tid att prata med oss. Vår närvaro och vårt intresse för dem och deras situation tycks ändå ge både styrka och hopp i en annars ganska hopplös situation. För det är det som är det fantastiska med människorna vi möter; de är skeptiska, de låter sig inte köpas, de ber inte om hjälp – men – när vi väl har fått deras förtroende, så känns det som riktigt genuin och äkta vänskap.

Hela hösten har läget i landet varit mycket oroligt med omfattande protester. Det finns många versioner kring detta och andra är bättre lämpade att mer i detalj berätta om det som i det närmaste måste betraktas som ett undantagstillstånd och som varade i nästan fyra månader. Det yttersta syftet med protesterna var att störta den sittande presidenten. Alla Haitier vi har pratat med är överens om känslan att den sittande presidenten på det grövsta sätt har svikit landet och dess befolkning. Men, som alltid när denna typ av protester uppstår, drabbas den del av befolkningen som redan är allra mest utsatt. Alla skolor i hela Haiti var stängda, det fanns inget rent vatten att hämta, vägarna var blockerade, ingen bensin fanns att köpa och enligt uppgift var det förenat med livsfara att ens gå ut. Vi blev så sent som i mitten av december rekommenderade av f Francky att inte komma till Haiti, vilket vi såklart snabbt beslutade oss för att respektera.

Med detta i åtanke var det underbart att faktiskt få möjligheten att ändå komma till skolan i Port-au-Prince och hälsa på barnen, som var och är överlyckliga över att få gå i skolan igen. Dels för att de verkligen förstår hur viktig utbildningen är för dem, men också för att de faktiskt får ett mål mat, vilket är en central del av f Franckys idé och som genomsyrar allt arbete på skolan.

Genom att i barnen se framtiden, dvs de som ska bygga ett nytt Haiti, där solidaritet och mänsklig värme får råda kan ett land skapas som inte bygger på misstänksamhet, korruption och egoism. Detta gör också att S:ta Maria folkhögskolas engagemang och samarbete med skolan på Haiti ger ett långsiktigt tänk, som båda parter har nytta och utbyte av.

Representanter för folkhögskolan var inbjudna  att den 12 januari 2020 närvara vid minneshögtiden för 10-årsdagen av jordbävningen, som bland så mycket annat totalt raserade hela skolbyggnaden. Samma datum, fast fem år senare, återinvigdes skolan efter uppbyggnaden, vilket betydde att skolans femårsjubileum även kunde firas. Dessutom inleds församlingens årliga fest- och bönevecka, ”Novena”[1]  varje år den 12 januari, vilket också var den direkta anledningen till att alla barnen och flera tusen  församlingsmedlemmar överlevde jordbävningen.

Församlingens, men också många andra initiativ till minnesstunder för jordbävningens offer runt om i Port-au-Prince, har påverkats av den rådande situationen i landet. Vi fick höra om flera inställda arrangemang men i ”vår” församlings kyrka och alla övriga tillgängliga utrymmen i anslutning till kyrkan var det överfullt från tidig morgon kl 6, då den första av sex mässor firades, till sen kväll. Såren från jordbävningen är påtagliga och människors desperation är fortfarande uppenbar, samtidigt som gudstjänsterna präglas av både mycket tacksamhet och härlig stämning i form av musik, dans och engagerade kyrkobesökare.

På S:ta Maria folkhögskola har vi införlivat samarbetet med församlingen och skolan på Haiti, som ett eget verksamhetsområde, som gör att vi i all utbildning på ett konkret sätt kan lyfta blicken och få med det globala perspektivet i allt vi gör på skolan. Denna resa var det tänkt att fler än jag skulle åka, dels en lärare, dels en av våra deltagare på skolan. Eftersom vi avråddes från att åka bestämde vi i december 2019 att ställa in resan för dessa denna gång. Det är dock mycket viktigt att fler från folkhögskolan får möjlighet att besöka Port-au-Prince vid kommande resor.

Tanken var också att biträdande rektor, Camilla, från Sankt Thomas skola i Lund skulle vara med vid minneshögtiden. Nu blev det inte så denna gång, men jag besökte barnhemmet och den intilliggande skolan för att lämna dels gåvor i Sankt Thomas skolas namn, dels lämna kontaktuppgifter och visa skolans intentioner till att ett varaktigt samarbete mellan Sankt Thomas skola och barnhemmet kommer till stånd. Barnhemmet och skolan ligger inom samma församling och drivs helt ideellt. Barnhemmet besöktes av biskop Anders och mig i februari 2019.

Haiti är ett underbart land med fantastiska människor. Deras självständighet märks tydligt och människorna är stolta och hängivna sitt land. Det finns en gemenskap och solidaritet bland befolkningen, som är både slående, omtalad och lätt att bli imponerad av. Haiti har en oerhörd potential och därför är det desto mer ledsamt att folket lider av det långvariga vanstyret och alla naturkatastrofer, som landet utsatts för.

Jag är mycket tacksam över att min anställning på  S:ta Maria fhsk har gett mig möjligheten att få  lära känna f Francky och övriga präster i församlingen samt så många andra människor. Att få följa deras hårda arbete ger glädje och framtidstro. F Franckys sätt att leva mitt i denna ofattbara fattigdom och samtidigt uppleva hans respekt och kärlek till alla människor ger en kunskap och ödmjukhet inför livet, som jag inte nog kan uttrycka min tacksamhet över att få uppleva.